Historisk musik

Hnefatafl är ett brädspel som spelades under vikingatiden. Spelet omnämnes ofta i de isländska sagorna. Spelet tycks ha haft samma höga anseende som schack har i dag, och att vara skicklig i hnefatafl gav hög status. Hnefatafl spelades på ett rutat bräde som hade udda antal rutor - t.ex. 9 x 9 eller 11 x 11. Brädet fick på så sätt en tydlig mittruta. Pjäserna i spelet föreställde två arméer. Den ena styrkan bestod av en hövding, hnefi, och hans medhjälpare, försvararna. I den andra styrkan var alla pjäser, anfallarna, likadana. De senare var alltid dubbelt så många som försvararna. Vid spelets början befann sig hövdingen och försvararna på brädets mitt, medan de anfallande pjäserna var utplacerade vid brädets ytterkanter. Hövdingen, som var större än de andra pjäserna, befann sig på brädets mittruta. Han och försvararna var belägrade av anfallarna. Målet för hövdingen var att bryta sig ut från brädet, så att han kunde fly. Lyckades detta så blev vinsten den belägrade sidans. De anfallande vann om de kunde förhindra en utbrytning och ta hövdingen till fånga.

Hur man spelade hnefatafel var länge en gåta. På medeltiden tycks nämligen spelet ha trängts undan av schackspelet och blivit bortglömt. Fast att spelet omnämns åtskilliga gånger i de isländska sagorna, finns inte tillräckliga uppgifter i dessa texter för att göra en rekonstruktion. Det finns också en hel del arkeologiska fynd av spelpjäser. Dessa fynd av vilka flera är gjorda i gravar i Birka ger oss uppgifter om antalet pjäser och styrkeförhållandena mellan spelets arméer. Några fynd av spelbräden från vikingatiden existerar tyvärr inte. I manuskriptet till sin lappländska resan beskriver Linné ett spel, som han kallar "tablut". Detta spel, som han sett några samegubbar spela i Kvikkjokk 1732, visar upp stora lik- heter med det vi vet om hnefatafl. Det är uppenbarligen samma spel eller möjligen en nära släkting. Med hjälp av Linnés beskrivning kan man därför göra en fungerande rekonstruktion av hnefatafl. Linné kallar den ena sidan svenskar och den andra moskoviter, benämningar som behållits i reglerna nedan.

Det finns tyvärr en del oklarheter i Linnés beskrivning av spelet, och därför skiljer sig de olika rekonstruktionsförsök som gjorts något från varandra. I samband med att Riksutställningar gjorde en spelutställning 1972, tog man fram en rekonstruktion av spelet. Provspelningar har visat att dessa rekonstruerade regler ger ett väl fungerande och spännande spel.