Runstenarna i Hedesunda

Vikingarnas landskap

Hedesundas betydelse under vikingatiden framgår av dels gravfält från perioden, dels slaggområden efter vikingatida järnframställning i stor mängd men också av att det i socknen kännes tre runstenar.

En av runstenarna står i korsningen mellan vägen Hedesunda kyrka - Östervåla och vägen till Gysinge, 50 meter öster om gården Hadeholm. Denna sten är endast bevarad i ett litet fragment, därtill omhuggen till minnessten med årtalet 1752 inhugget. Textfragmentet lyder: "… efter sin moder ...".

Den andra runstenen förvarades liggande i kyrkans vapenhusdörr där Johannes Bureus såg den år 1600. Den hade då sällskap av två runstenstensfragment. Runstenen omtalas sedan ett antal gånger men är år 1793 försvunnen. Troligtvis försvann den vid medeltidskyrkans rivande år 1775. Trots eftersökningar har den ej kunnat återfinnas.

Den exakta runtexten lyder:
... ...-a stin aftiR sut bu... sin uk : keirmar at maki sin × ubiR risti

I översättning blir detta:
... [ræis]a stæin æftiR Sot(?), bo[anda] sinn, ok GæiRmarr at mag sinn. ØpiR risti.

En modern svensk översättning blir:
" … (res)a stenen efter Sot (?), sin man och Germar efter sin måg. Öpir ristade."

Runristaren Öpir är välkänd och många svenska runstenar har honom som upphovsman. Kännetecknande för honom är bl.a. att runslingan endast utgörs av en orm, utformad som en åtta. Korsbilden är också alltid mycket enkel och stilren. Runstenen i Hedesunda är den nordligaste kända av Öpirs verk.

Den tredje runstenen påträffades vid en restaurering av kyrkan år 1954. Stenen hittades intill huvudingången. Tyvärr var ristningsytan vänd nedåt varför man sönderslog stenen innan upptäckten av ristningen gjordes.

Öpirs numera försvunna runsten, av-
ritad av Ulf Christofersson år 1690.

Antikvarisk personal kom till platsen men häpnadsväckande nog togs inte delarna till vara. När runforskaren Sven B.F. Jansson besökte platsen år 1976 låg sex delar utanför kyrkogårdsmuren, "dolda av frodig växtlighet." Han förde genast dessa till Gävle museum.

Tack vare detta museala slarv vid upptäckten av stenen, saknas en väsentlig del av dess mittparti. Detta är att beklaga eftersom runstenen, eller snarare bildstenen, troligtvis är helt unik för området norr om Mälaren. Stenen saknar runor men täcks av en ristning, vars närmaste förebilder ska ses i de s.k. "maskbilder" som förekommer i ytterst begränsade områden i Södermanland, Östergötland, Skåne och på Jylland.

Korset finns med på många av maskbilderna. Själva masken, eller rättare huvudet, har alltid ett skägg som tvinnats på ett karakteristiskt sätt, helt identiskt med Hedesundastenen. En annan likhet är att de flesta maskbilder saknar runtext. Till maskbilderna hör också två ögon och en näsa. Denna väsentliga motivdel finns dock ej på Hedesundastenen. Sven Rosborn undersökte stenfragmenten i Gävle museum år 2002 och kunde då konstatera att, även om mittpartiet i den förmodade maskens mittparti var

Den sönderslagna runstenen på foto hämtat ur Gästriklands runinskrifter.

nött, skulle en ristning av ögonen ha fortfarande ha varit synlig. Hedesunda-
stenen avviker alltså här väsentligt från de andra maskbilderna.

Den erkände runforskaren Sven B.F. Jansson hade klara svårigheter att passa in denna sten i det runstensmaterial som finns norr om Mälaren: "Ornamentiken kan sägas avvika från den vanliga runstensstilen och man får ett intryck av, att den egentligen är mer anpassad till arbeten i trä och metall. … Att ristningen som helhet med sina flätade slingor en gång har gjort ett anslående intryck är emellertid sannolikt".

Maskbilderna har av Sven Rosborn kunnat sammanföras till en unik runstensgrupp vars förebilder är hämtade i Bysans, använda av speciella stormän som stått kungarna nära och vars dateringar ligger runt 970-talet. Enligt uppgift kommer troligtvis denna unika bildsten från Gästrikland i snar framtid att visas i samtliga sina delar på Länsmuseet Gävleborg i Gävle.

Runstensfragmenten finns i dag på lagerhylla i magasinet hos Länsmuseet Gävleborg.