- "Kyrkan brinner!"

På kvällen den 3 december 1904 gick detta dramatiska budskap genom det stora samhället Ockelbo. Byns väldiga kyrka, byggd på 1790-talet, förstördes under några timmar fullständigt, endast yttermurarna kvarstod. I tornrummet stod en av Gästriklands märkligare runstenar. Denna pulveriserades av hettan.

Runstenen hade påträffats i samband med byggandet av den nya kyrkan år 1795. Den hade legat inmurad i den medeltida kyrkans kor. Vid omhändertagandet sprack stenen i tre delar. En bonde tog hand om dessa delar och använde dem till tröskelstenar. År 1830 påträffades de av antikvarien N.J. Ekdahl som var på forskningsresa i Gästrikland. De tre delarna fördes genast till kyrkans tornrum.

Ockelbostenen har varit en av Sveriges intressantaste runmonu-
ment. Bildframställningen är spän-
nande och mycket har skrivits om vad motivet föreställer. Helt klart är att Sigurdssagan är huvudingre-
diensen. Några mil söder om Ockelbo finns en runsten i kyrkan i Årsunda med en framställning av samma saga.

Överst ses sagans Sigurd Favnes-
bane som sticker sitt svärd in idrakens kropp, vilken represen-
teras av själva runslingan. Endast handen och del av svärdet är beva-
rat i bild.

Stenens mitt upptas av ett träd i vars topp det sitter en fågel. Trädet kan visa på gudasagornas "Världs-
träd", med i Sigurssagan sitter kvittrande också fåglar i ett träd. En man med ring i ena handen har tagit grepp om trädet. Detta kan vara dvärgen Andvare med sin märkliga ring. På andra sidan trädet ses en kvinnofigur och över denna spelar två män brädspel. Över dessa ses en kvinna(?) som

har en sax(?) eller en smedtång(?) i handen. En figur över kvinnan sitter i en fyrhjulig vagn som dras av ett djur. Detta motiv har tolkats som asaguden Tor i sin vagn.

Den som vill ta del av den rika tolkningsfloran vad gäller motivet bör läsa Sven B.F. Jansson: Gästriklands runinskrifter.

Att läsa mer:
*Kempff, K. Hj.: Bild- och runstenen i Ockelbo. 1887.
*Jansson, Sven B.F.: Gästriklands runinskrifter. 1981.

Ekdahl dokumenterade stenen noggrant: "och emedan han fant honom mycket märkvärdig i anseende till de derpå varande figurer, ritade han af honom i naturlig storlek på oljat papper hopklistrande flera ark tillsammans till dess det blef lika stort med Stenen och afritade honom derpå."

Tack vare denna ovanligt detaljerade dokumentation var det möjligt att tillverka en kopia av runstenen år 1932. Kopian står nu strax väster om kyrktornet, på andra sidan landsvägen.

Den exakta runtexten lyder:
[blesa × lit × raisa × stain×kumbl × þesa × fa(i)(k)(r)(n) × ef(t)ir × sun sin × suar×aufþa × fr(i)þelfr × u-r × muþir × ons × siionum × kan : inuart : þisa × bhum : arn : (i)omuan sun : (m)(i)e(k)]

I översättning blir detta:
Blesa lét reisa steinkuml þessi fagru eptir son sinn Svarthôfða. Friðelfr v[a]r móðir hans <þisa> son

På modern svenska står det:
"Bläsa lät resa dessa vackra stenkummel efter sin son Svarthövde. Fridälv var hans moder …"

Textens slutdel är tyvärr osäker då stenen här varit svårt skadad.