S:t Olofskällan i Borgsjö

I ett försök att återta sitt förlorade rike Norge hade Olof Digre (den helige) fått hjälp av sveakungen. Med sin här drog Olof genom Medelpad och Jämtland och över fjället till Norge. Kungen stupade år 1030 i Stikklastad några mil norr om Nidaros, eller Trondheim, i kamp mot sin hedniske medtävlare på Norges tron. Olof kom att bli Nordens äldste martyr. Redan Adam av Bremen omtalar på 1070-talet att mängder med pilgrimmer varje år vallfärdade till hans grav där under skedde.

En av de mera populära pilgrimsvägarna gick från Selånger vid Medelpadskusten upp mot Storsjön i Jämtland. Mitt emellan dessa punkter finns Borgsjö. Strax väster om kyrkan, vilken äger en medeltida S:t Olofsstaty i trä, finns än i dag den lilla källa vid vilken kung Olof påstås ha vilat och druckit.

Legenden berättar följande:
"För länge sedan drog kung Ola med sin krigshär genom Sverige. Han var en helig man och ingen gjorde han något för när, fastän stadd i krigiska ärenden. När han kom till Borgsjö saknade hans folk vatten. Han stötte sin stav i marken och upp rann en källa. Men också hästarna behövde dricka, men ämbar fanns inte till hands. Kungen satte sig då på en sten som mjuknade under hans tyngd och bildade en skål som man kunde vattna hästarna ur."

Stenen låg under många hundra år nere på en gård i byn. Bönderna i Borgsjö använde då stenen när de smidde. Järn som doppats i stenkaret ansågs nämligen ha blivit bättre härdat. I dag ligger stenen åter på sin troligtvis ursprungliga plats vid källan.

I dag kan pilgrimer som färdas utmed den urgamla pilgrimsleden till Nidaros stämpla sitt "pass" vid källan.