På båda sidor om kyrkans ingång i västra gaveln står idag två runstenar. Den norra (Vg 154) är känd i bevarade handlingar sedan åren 1667-1684 då den stod "vthan för Fölennes Wåcknhwss". Samma plats hade den år 1797, var år 1829 inlagd som golvsten i vapenhuset men var försvunnen året 1826. Den återfanns inmurad i grunden till koret och uttogs vid kyrkans restaurering år 1946.

Den andra runstenen (Vg 153) kännes från år 1797 då även denna stod invid kyrkans västra ingång. Också denna runsten inmurades senare i kormuren och uttogs därifrån år 1937.

Den exakta runtexten på Vg 154 lyder:
osfriþr : risþi : stin : þonsi : eftiR : osgiR : hrþa : kuþan : trek : buta * sin

I översättning blir detta:
Asfriðr ræisti stæin þannsi æftiR AsgæiR, harða goðan dræng, bonda sinn.

En modern svensk översättning blir:
"Åsfrid reste denna sten efter Asger, en mycket duglig dreng, sin make."

Den exakta runtexten på Vg 153 lyder:
: bun : risþi : sin : þo... ... : sun : sin : haþa : kuþan : tirik :

I översättning blir detta:
Biorn ræisti stæin þa[nnsi] ..., sun sinn, harða goðan dræng.

En modern svensk översättning blir:
"Björn reste denna sten (efter …sin son, en mycket duglig dreng".

Ordet dreng har inte med vår tids "dräng"-uttryck att göra. För tusen år sedan var detta en hederstitel på en storman som troligtvis tillhört samhällets högre nivåer. Sammantaget med den närliggande runstenen vid Eggvena som omtalar en "thegn" visar detta på en mycket rik bygd under vikingatid. Detta förhållande stärks av den mängd "dreng"- och "thegn"-stenar som finns i Västergötland.

Att läsa mer:
Herrljungaboken. Gammalt och nytt från Herrljunga, Tarsled, Remmene, Fölene, Eggvena och Bråttensby socknar som nu utgör Herrljunga köping. 1958. 478 sidor.
Svärdström, Elisabeth: Västergötlands runinskrifter. 1958-1970.