Skalunda

Vikingarnas landskap

Skalunda kyrka är en medeltidskyrka från romansk tid. På kyrkogården står två runstenar och strax väster om kyrkogården ligger Västergötlands största gravhög. Den mäter 65 meter i diameter och är 7 meter hög. Intill högen finns också en s.k. domarring, dvs. en ring med resta stenar.

Denna hög kan jämföras med Mälarområdets stora gravhögar och den vittnar om en mäktig befolkningsklass under troligtvis yngre järnålder. Skalunda var också under medeltiden en ort av betydelse. Här var förvaltningscentrat över ett större område, det s.k. "Skalunda bo".

Besök gravhögen digitalt

På kyrkogården endast ett hundratal meter från gravhögen står en runsten med den exakta runtexten:
: hragli : auk : alkisl : satu : stin : þesi : eftR : serla : faþur : sin

I översättning blir detta:
<hragli> ok Algisl sattu stæin þennsi æftiR Serla, faður sinn.

En modern svensk översättning blir:
"<hragli> och Algisl satte denna sten efter Särle, sin fader"

Denna runsten var tidigare inmu-
rad i kyrkan under hörnmuren mot koret. År 1863 låg den " i stora gången uti kyrkan mellan högkyr-
kan och Choret." Ortsbefolkningen visade emellertid ett stor intresse för sin hembygd. Hembygdsföre-
ningsivern gick fram som en nationell, kraftfull folkrörelse under andra hälften av 1800-talet. År 1869 beslöts att flytta runstenen:

"Sedan en hel del bänkar blifwit undanröjda och stenen upptagen ur golfwet, ställdes den på kant och fördes på trädrullar den smala gången utefter och ut genom vestra kyrkdörren. Här lades den på en från Degeberg anskaffad stenwagn och forslades med hästar till en upphöjning på kyrkogården, der den, sedan flera manskrafter tillkommit, upprestes."

Man misstänkte att förhöjningen kunde vara en forntida gravhög, vilket också bekräftades när hålet för stenen grävdes:

"Besagde upphöjning syntes wara en ättehög, som hade wid pass 20 alnars diameter, och denna förmodan besannades då man grafde för stenens uppresande och fann högen bestå af ett jordfyllt kummel (stenhög), hwari påträffades kol, aska och brända ben …".

Ytterligare en runsten står på kyrkogården. Detta är endast ett fragment och texten lyder i på modern svenska:"… reste stenen efter sina söner, Sven …".

Att läsa mer:
Nerman, B.: När kom Västergötland under svearnas välde? Västergötlands fornminnesförenings tidskrift 1956.
Svärdström, Elisabeth: Västergötlands runinskrifter. 1958-1970.
Flink, G.: Landet mellan Larva Bäsing och Skalundahögen. Arkeologi i Sverige 1982-83. 1986.
Med arkeologen Sverige runt. 1987.
Burström, Mats: Skalunda hög, historier kring en hög. Mellan bronssköld och JAS-plan. Glimtar av Lidköpingsbygdens historia. 1996. Sid. 79-92.
Thorstensson, Gunnar: Skalundahögen. Västgötabygden, tidskrift för hembygdsarbete, natur- och kulturminnesvård. Västergötlands hembygdsförbund 1996. Sid 10-11.

 

Runstenen i Skalunda som numera står på en låg gravkulle från järn-
åldern ute på kyrkogården.