Runstenarna vid Sölvesborgs kyrka

Vikingarnas landskap

Utanför vapenhuset till Sölvesborg kyrka står en runsten som när den första gången omtalades år 1748 satt inmurad i Sölvesborgs gamla medeltida klosterbyggnad. År 1875 flyttades den till kyrkans vapenhus men den står numera direkt utanför byggnaden.

Inne i kyrkans vapenhus står en annan runsten. Den har från början stått på "Stentoften". Exakt var detta område låg berättar J.G. Liljegren ca 1830. Han anger då platsen "å Sölwisborgs slotts ägor, omkring 1000 famnar från Söfwisborgs hafsvik och några hundra alnar från allmänna landsvägen till höger, när man reser västerut."

Sölvesborgs slottsruin finns alltjämt kvar i stadens nordöstra del.

Runstenen upptäcktes år 1823 av prosten O. Hammer. Den låg då ner med inskriften mot jorden, omgiven av fem skarpkantade större stenar som bildade en femkant. Runstenen har alltså ingått i ett större monument liksom Björketorpastenen längre österut utmed Blekingekusten. År 1864 inflyttades runstenen till Sölvesborgs kyrka.

Den exakta runtexten lyder:
Textslinga A: niuhAborumz niuhagestumz hAþuwolAfz gAf j hAriwolAfz (m)A--u snuh-e hidez runono fe(l)(A)h ekA hederA.
Textslinga B: ginoronoz
Textslinga C: herAmAlAsAz ArAgeu we(l)Aduds| |sA þAt
Textslinga D: bAriutiþ

I översättning blir detta:
Textslinga A: <niuha>borumz <niuha>gestumz Haþuwulfz gaf j[ar], Hariwulfz ... ... haidiz runono, felh eka hedra
Textslinga B: ginnurunoz.
Textslinga C: Hermalausaz argiu, Weladauþs, sá þat
Textslinga D: briutið.

Runstenstexten är en av fem från Blekinge med den äldre runraden. Den exakta runtexten lyder:
urti ' wAþ- ...- ' asm=ut (') sunu sin '

I översättning blir detta:
Orti Vað[i] [ept] Ásmund, son sinn.

En modern svensk översättning blir:
"Vade gjorde …. Efter sin son Asmund."

Runstenen som tidigare satt inmurad i Sölvesborgs medel-
tida kloster.

Vad som exakt står på stenen i modern översättning har sedan länge varit omtvistat. Lis Jacobsens och Erik Moltkes översättning från år 1942 lyder:

"Til Niuha-"boerne", til Niuha-"gæsterne" (til alle Niuha-hirdens mænd?) gav Hådulv godår. Hærulv snuh(w)e sön (?).""Jeg runernes mester (?) skjuler her magtfulde runer. Ustandselig (behæftet) med argskab, (hjemfalden til) véldöd (er) den, som bryder dette (mindesmærket)."

Den svenske runforskaren Lindquist översatte texten som:

"Nybyggarna, nykomlingarna gav Hathuwolf äring, överöste Hariwolf med rikedom. Detta är en djup hemlighet. Här har jag dolt djupa hemligheter. Den detta nedbryter vare hejdlös i arghet (dvs simpelhet), död för giller."

Dateringen av de båda runstenarna kan ligga på 500 - 700-talen e.Kr.

Att läsa mer:
Jacobsen, Lis & Moltke, Erik: Danmarks Runeindskrifter. 3 band. 1941.
Thorngren, Karl-Gösta: Runstenar i Blekinge. Blekingeboken 1942.
Sid 63-96.

 

Runstenen inne i vapenhuset kommer från området nära Sölvesborgs slottsruin.