Runstenen vid Rök

Denna runsten har världens längsta runinskrift. År 1750 satt runstenen i "Kyrko härberge muren" med framsidan utåt. Denna kyrkobod revs år 1843 och då blev den stora runstenens baksida synlig, även denna med runor. Stenen inmurades nu istället i kyrkans vapenhusmur. Redan 1862 uttogs den emellertid på order av Kungliga Vitterhets, Historie och antivitetsakademien. Antikvitetsintendenten P.A. Säve reste den nu på kyrkogården. I dag står den under tak utanför kyrkogården. På angränsande parkeringsplats finns en permanent skärmutställning som ingående beskrivet den unika stenen och dess märkliga text.

andra, numera försvunna runstenar? Vi tvingas erkänna att vi helt enkelt inte vet.

Intressant är att det omtalas vissa företeelser som kan placeras på historiens kända arena. Rökstenen omtalar minnen nio släktleder tillbaka dvs. ner till ca 500-talet. Textens Tjodrik den Djärve blir då identisk med östgoternas härskare Teoderik den Store som t.o.m. lyckades erövra Rom. Intressant är också, som Jan Paul Stid omtalar, att denne Teoderik fick en staty rest efter sig där han, precis som Röktexten omtalar, sitter på en häst med sköld över vänster skuldra och dessutom en lans i höger hand. Vid tiden för Rökstenens tillkomst var denna staty flyttad från Ravena till Aachen, huvudstad i frankiska riket. Detta skedde år 801.

Intressant är också texten om de fyra kungaätter som under fyra vintrar satt på Själland. Med stor sannolikhet är dessa knutna till det stora kungasätet vid Lejre strax intill Roskilde. Här firades vart nionde år stora offerfester och här har arkeologer grävt fram rester efter stora hallbyggnader från den yngre järnåldern. Det är också till denna plats som den danska kungaätten Skjoldungarna ska ha sin hemvist. Tyvärr omtalas inte varför man satt på Själland - som vänner eller erövrare?

"Till minne av Vämod stå dessa runor.
Och Varin skrev dem, fadern, efter den döde sonen.

Jag säger det folkminnet, vilka de två stridsbyten var,
som tolv gånger togs som stridsbyte från man efter man.
Det säger jag som det andra, vem som för nio släktled sedan
miste livet hos reidgoterna, och dog hos dem till följd av sin skuld.

Då rådde Tjodrik den Djärve
sjökrigarnas hövding,
över Reidhavets strand.
Nu sitter han rustad
på sin gotiska häst,
med sköld över axeln,
den främste av Mähringar.

Det säger jag som det tolfte, var Gunns häst
ser föda på slagfältet, där tjugo konungar ligga.

Det säger jag som det trettonde, vilka tjugo konungar
som satt på Själland under fyra vintrar, med fyra namn,
söner av fyra bröder.

Fem Valke, Rådulfs söner,
fem Reidulf, Rugulvs söner,
fem Haisl, Hords söner,
fem Gunnmund, Björns söner.

Nu säger jag minnena fullständigt. Någon …

Jag säger det folkminnet, vem av Ingvaldsättlingarna
som blev gäldad genom en hustrus offer.

Jag säger ett folkminne åt vilken kämpe en ättling är född.
Vilen är det. Han kunde krossa en jätte. Vilen är det.

Jag säger ett folkminne:
Tor. Sibbe från Vi avlade nittio år gammal en son."

Givetvis har den långa texten varit föremål för ett omfattande forskningsintresse. Flera olika tolkningar har också sett dagens ljus. Runristarens namn omtalas, Varin. Han har varit en skicklig textförfattare som behärskat både det äldre såväl som det yngre runalfabetet. Dessutom finns på stenen s.k. lönnrunor, dvs. ett speciellt chiffer. Runstenen vid Rök menas vara från början av 800-talet.

Texten börjar med att stenen är rest till minne av en död släkting. Sedan blir den helt annorlunda jämfört med de flesta runstenstexter. Texten blir personlig då den övergår till att möta läsaren i jag-form. Ett flertal fragment av dåtida, numera okända sägner möter oss. Egendomligt nog uppräknas dessa "minnen" i ordningsföljd men saknas mellan det andra och det tolfte folkminnet. Varför detta? Har stenen ingått i ett monument tillsammans med