Malmös uppkomst del 4

Jacob Erlandsen blir ärkebiskop

Trots att Jacob Erlandsen av påven utsågs till ny ärkebiskop redan i augusti 1253 och följaktligen före årets utgång officiellt skulle ha kunnat lämna Roskildestiftet och etablera sig i Lund, dröjde detta till april 1254. Som en av sina sista officiella ämbetshandlingar i Roskilde stift, utfärdade Jacob Erlandsen den 13 mars 1254 Köpenhamns stadsrätt, en av Nordens äldsta i sitt slag. Denna stadsrätt klargjorde att kungen intet hade med stadens framtida styrelse att göra. Överenskommelserna i stadsrätten var endast mellan biskop och borgare. Vissa paragrafer kan i sina direkta och strama utformningar ses som en agitation mot kungen och de världsliga herremännen. Paragraf 6 nämner t.ex. att: ”Ingen Indbygger i Køpmannæhafn er pligtig at gøre nogen Leding til Skibs, til Hest eller under Vaaben, uden for at forsvare Biskoppens Gods, dersom der gøres noget Angreb paa dette, og dog kun saa nær Staden, at man kan komme frem og tilbage paa samme Dag ...” Striden om ledungsplikten, dvs. krigsplikt, för alla i riket när kungen kallade, skulle senare komma att bli en av huvudpunkterna i kampen mellan kung - kyrka. I paragraf 13 lovade dessutom borgerskapet med ed att i framtiden ej avhända sig fastigheter i Köpenhamn till ”nogen Fyrste eller Ridder eller til saadanne Herrers Folk, som sædvanlig kaldes Herræmæn, medmindre Biskoppens Samtykke er erhvervet, og Grundejendommen paa lovlig Vis har været ham tilbudt.” Inga kungliga eller adliga intressen skulle i framtiden få möjlighet att göra sig gällande i Köpenhamn.

Köpenhamns stadsrätt intar en särställning bland de äldsta bevarade stadsrätterna i Norden. Normalt var kungen den laggivande och stadsrätterna ska i första hand ses som direktiv och påbud för vilkas upprätthållande städerna hade att svara inför kungen eller hans man på platsen, nämligen fogden. I Köpenhamns stadsrätt är kungen medvetet utmanövrerad av kyrkan. Han var helt enkelt inte ens tillfrågad. Det heter nämligen i inledningen: ”Derfor har vi Jacob af Guds Naade Biskop af Roskilde villet afskære ethvert Emne for Tvist om den Ret, Sædvane og Vedtægt, som hidtil er overholdt og i Fremtiden skal overholdes mellem os og vore Efterfølgere, hver til sin Tid, paa den ene Side og Køpmannæhafns Borgerskab paa den anden.” Privilegiebrevet var således för Jacob Erlandsen ett sätt att, genom samförstånd med borgarna i Köpenhamn, söka förankra stadens lojalitet till kyrkan. Köpenhamn blev på detta sätt en viktig stödjepunkt för den nye ärkebiskopen; en maktposition belägen mellan hans tidigare högsäte i Roskilde och den nya, osäkra tillvaron i Lund.

Det kan antas att Köpenhamns stadsrätt år 1254 är stadens första, på papper eller pergament nedskrivna, även om en hel del av dess bestämmelser redan tidigare måste ha använts enligt traditionspraxis. Det är därför av intresse att det i paragraf 2 om färjning över Öresund inte nämnes någon tilläggsplats på skånska sidan: ”Dersom Hr. Biskoppen paa Embeds Vegne i egen Person vil drage til Skaane, skal Borgerne holde ham med et Skib med 12 Mand paa egen Bekostning”. Finns inte här en liten, men givetvis ytterst osäker, antydan om att staden Malmö vid denna tidpunkt inte existerade? Redan året 1275 beviljade ju t.ex. biskop Peder av Roskilde Köpenhamns innevånare tullfrihet på handeln och färjetrafiken med Malmö, dvs. vid denna tidpunkt inskrivs orten Malmö närmast som ett stadsbegrepp in i Köpenhamns privilegier.

Strax efter sin ankomst till Lund palmsöndagen 1254 tog den nye ärkebiskopen initiativet till ett försök att reformera gällande rättsprinciper vad det gällde den skånska kyrkorätten. I ett tal till folket, dvs. till tingmännen vid Lunds landsting, noterade Jacob Erlandsen att han ofta hört klagomål över att kyrkans ombudsmän och fogdar i kyrkliga frågor plågade folket på ett orättvist sätt. Därför, menade han, borde man revidera kyrkorätten från ca 1171 genom att se till att vissa av de bördor som pålagts denna rätt i efterhand genom sedvänja, borttogs. Ärendet hänsköts till två av kungens män för utredning. Dessa förkastade emellertid förslaget och tinget godkände sedan detta ställningstagande.

Genom sitt förslag har Jacob Erlandsen troligtvis försökt vinna en stor del av den skånska bondebefolkningen till sig. En av punkterna som han sökte få reviderad var orättvisor inom rättsväsendet, där de fattigare inte kunde hävda sin rätt gentemot de rikare. På tinget satt kungens män och - får man förmoda - en stor del av lantadeln och de rikare bönderna, men även representanter för menige man. Det är kanske de sistnämnda som följde Jacob Erlandsens sak och därför ville få saken förd till påvens avgörande. Dessa blev emellertid nedröstade.

 

Jacob Erlandsens sigill från år 1254. Biskopen sitter på sin stol med biskopskräklan i vänster hand ochmed den högra handen höjd till hälsning.