Bildknapp Tillbaka
Malmöhistoria i Malmö Magasinet

Östergatan sett från Adelgatan. Renligheten på gatan bedrar - åtminstone om man talar om platsen förr i tiden!

Bild av Östergatan och adelgatan.  Bildtext under bilden.
Utblickar från ett gathörn
Av Sven Rosborn

För några år sedan byggde man för stora pengar om Östergatan framför S:t Petri kyrka, den sträcka som ses på bilden. Man påstod att man ville återge gatan sin gamla prägel. Jag häpnade inför denna tidningsuppgift. Man får hoppas att denna uppsatta målsättning var en tidningsanka. För var är annars den knaggliga kullerstensläggningen, hästgödslen och sörjan och - framför allt - var är människorna och den livliga kommersen.

Bilden visar nämligen Malmös hjärta. Ja, jag menar knappast dagens mittpunkt men väl staden centrum för inte så många hundra år sedan. Malmö grundades på 1200-talet nere vid stranden till Öresund. Här har det säkert gått fram en smal och sandig väg redan före stadens tillkomst. Den låg på en lång sandrevel som då skiljde sundets vatten från den stora sjö som sträckte sig från Värnhemstorget till Kronprinsen. Det var denna landsväg som kom att bli huvudgatan i det äldsta Malmö. Namnet blev "Almenningsgadhen" senare "den lange Adelgade", i våra dagar Västergatan - Adelgatan och Östergatan.

Som arkeolog har jag åtskilliga gånger grävt i Östergatan. Bara en dryg meter under den nuvarande gatubeläggningen ligger den ursprungliga sanden. Det har således inte bildats tjocka kulturlager, avskrädeslager på gatan. Smutsen och avfallet har man istället dumpat i Öresund ett hundratal meter norr om gatan.

Det var i sanden utanför Skandinaviska Enskilda banken som jag första gången träffade på "lerbottnar" i Malmö. Lerbottnar är ett fenomen som gäckar arkeologernas fantasi. I sanden har man grävt grunda hål på mellan en till kanske fem kvadratmeters storlek. Bottnen på dessa hål har täckts av ett tunt lager av fin lera. Lerbottnar verkar ha grävts endast under de skånska kuststädernas allra äldsta tid. Lerbottnarna på Östergatan måste ha funnits nästan innan staden vuxit upp. Groparna var nämligen igenfyllda av tämligen ren sand. Vad har dessa mängder av lerbottnar använts till? En arkeolog kom en gång med sin högst personliga förklaring. Östergatan kan ha varit platsen för den första Skånemässan. Smarta malmöbor visade upp hålen i marken som en försäljningsprodukt och lurade de övriga dumma skåningarna att köpa både patentet och råvaran lera för att de själva skulle kunna bygga sådana hål hemma hos sig. Tanken är lockande! Ge mig dock ett bättre svar och jag kanske bjuder på champagne.

Tillbaka till stadens önskan att återge denna del av Östergatan sin gamla miljö. Låt oss höra vad tobaksarbetare Winquist har att berätta om just det hörn där jag tagit dagens bild. Han skrev precis som han talade så jag rekommenderar att ni läser avsnittet högt för att begripa denna genuina malmödialekt från mitten av 1800-talet. Ordet "krok" i berättelsen åsyftar öppen toalettgrop i marken:

"För i tiden bötades inte för osnyggande på almän gata till och med på jusa dagen. Var di så en krok, så satte di säj ner både onga och gamla, så åm en sådan krok dän wa fullad med mänsjosmuts fårst i vickan, så fick dätt liga tils lördagsäftårmidag, och såmliga hade då säj en rulebör full. För här sopades aldrig mer än åm lördagen. När dän gamla Kronemagasinet stod där nu Malmö Sparbank (1880) är bygd, där va dän stårsta kroken för sådant bruk. Och där gick alltid husar på vakt åm natten för där va pänninge ränter i kanselibygnaden åt Adelgatan.

Så mit för bode en lagman såm hite Volf. Han hade en piga såm hade en husar till fästeman såm va på vackt åm kvällen mit för Volven. Och sama dag hade pigan lagat blodkårv och hon skule åm aftonen smy ut en talrick blodkorv till husaren. Män när hon nu kåm hän i den dära smotsiga kroken, så falt hon och tapa talricken i smotsen och all blokårven där i blan."

Berättelsen fortsätter men jag ska bespara er de vidare detaljerna. Jag är dock nästan säker på att pigan inte blev gift med husaren. Var det månne denna typ av gatumiljö som Gatukontoret ville återställa när man "gav tillbaka gatan sitt forna utseende!" Man får vara glad över att de misslyckades.