Bildknapp Tillbaka
Malmöhistoria i Malmö Magasinet

Kungarna Abel och Kristoffer död. Ärkebiskop Jacob, föll, liksom Kristoffer, senare också offer för en mördares hand. Trärelief i medeltidssalen på Malmö museum.

Bild av trärelief.
Grundades Malmö av Skånes äldsta mordoffer?
Av Sven Rosborn

Vem var det som grundade Malmö? Jag har ett hett namn. Även om denna artikel skrivs i lite lättare form vilar den på seriös forskning. Jag är beredd att för höge lärde på lärdes sätt lägga fram så många indicier att tynger ner personen ifråga. Sådana hypoteser och källskriftanalyser ska jag dock bespara dig som läser detta. Det är istället lika bra att gå rakt på sak. Han hette Jacob och var ärkebiskop i Lund.

Under första hälften av 1200-talet styrdes Danmark av Valdemar Sejr, en till synes klok karl. Han hade tre söner vilka skulle komma att bli kungar efter varandra. Först ut efter fars död var Erik. Han hittade på en ny skatt; alla som hade en plog skulle betala. Öknamnet Erik Plogpenning säger klart vad folket tyckte om detta påfund. Efter en tid mördades han raffinerat av brodern Abel. Erik fördes ut i en fiskebåt och kastades i vattnet i två delar, en fullständigt huvudlös handling. Abel själv fick snart ett spjut genom halsen i ett krig mot friserna och siste brodern, Kristoffer blev nu kung. Han var av samma råa kaliber som broder Erik. Stackars danskar!

Under Kristoffers tid fanns det en ärkebiskop i Lund som hette Jacob Erlandsen. Jacob hade tidigare varit biskop i Roskilde men kunde 1254 rida in i Lund som kyrkans ledare i Danmark. Kungen rasade; han hatade prästen. Jacob kom från en mäktig familj, den s.k. Hvideätten. Med kraft hävdade han kyrkans rätt mot kungamakten. En gång när prästerna blivit försenade pga hård vind att komma till kungens riksråd i Nyborg skrek Kristoffer åt dem: "- Sent kommer oxdrivarna." Vänligare riksdagsmöten i Danmark hade man varit med om!

Kristoffer anklagade ärkebiskopen för att ha anlagt städer och borgar på kronans strandmark. Jacob svarade att han hade rätt att göra detta där kyrkans egendomar nådde ut till havet. Det är här som troligtvis Malmö kommer in i bilden. Jacob behövde en säker förbindelse från Lund över södra Öresund till Köpenhamn, en stad som också ägdes av kyrkan. Så uppstod på 1250-talet Malmö som ett färjestad, med en brygga och ett präktigt stentorn som strandskydd.

En natt i februari 1259 bröt sig kungens män in i ärkebiskopens gård Gisleberga i Teckomatorp i Skåne. Man band Jacobs fötter under en häst och satte en mössa av rävsvansar på hans huvud. På detta nesliga sätt fördes ärkebiskopen över Danmark till Hagenskov slott på Fyn där han kastades i en fånghåla. Jacob lyckades ta sig ur fängelset och flydde till sin borg Hammershus på Bornholm. Samtidigt dog Kristoffer. Han blev mördad genom gift som en präst hällt i kungens nattvardsvin.

Nu följde ett väldigt inbördeskrig. Den tyske härskaren Jarimir drog plundrande fram på Själland, erövrade Köpenhamn och brände för fullt. Han kom också över till Skåne men ska här ha dött med en skånsk bondkvinnas dolk i ryggen. Skånska kvinnor har alltid varit handlingskraftiga. Själv hade Jacob Erlandsen 1264 tagit sig till påven i Rom. Här stannade han i tio år. På hemresan, på ön Rügen, dog han.

Jacob gick i en fälla. Han trodde att den nye kungen av Danmark var vänligt sinnad. På Rügen väntade emellertid kungens mördare. En fullträff och Jacob föll till marken med en armborstpil i huvudet. Kroppen kokades så att man kunde frilägga benen. En praktisk åtgärd om man skulle föra kvarlevor lång väg. Benen lades i en liten träkista som sedan fördes till Lund där den begravdes i en klosterkyrka. Här återfann arkeologer den på 1970-talet. När man öppnade kistan hittade man kraniet efter Jacob. Armborstpilen låg fortfarande kvar inne i huvudet. Kvarlevorna efter Jacob, Malmös troliga grundare, är nu inmurade i domkyrkans södra tvärskeppsmur.