Bildknapp Tillbaka
Malmöhistoria i Malmö Magasinet

En gatuskylt med malmöhistoria präglad som brungul förorening i emaljen.

Bild av gatuskylt.

Historia i emalj
Av Sven Rosborn

Runt omkring i Malmö city har gamla malmöpersoner fått en värdig fristad. Långe Gert, Isak Olsson och Jacob Nilsson är några som sitter uppspikade på väggarna. Nej, givetvis inte kroppsligen men väl både andligt och skriftligt talat. Det här ska handla om gatunamn.

På min vägg hänger en härlig gammal emaljerad gatuskylt. "S:t Tomasgatan Kv No 6 Magnus Smek" lyder texten. Skylten buktar utåt och på övre delen har en grågul patinering avlagrats. Gatuskylten är från 1870-talet och satt en gång på ett gammalt hus vid nuvarande Kattsundsgatan bredvid Caroli kyrka. Missfärgningen är Malmös industrismutsiga luft som under år av regn patinerat emaljen. Här finns, i mikroskopiska smutsskikt, hela Malmös moderna historia ingraverad, regnväder efter regnväder. Jag älskar skylten.

Gatorna i Malmö city lades ut redan för 700-800 år sedan. De största gatorna hette just "gata". De var bara tre till antalet. "Den lange Adelgaden" var stadens längsta, idag Västergatan, Adelgatan och Östergatan. "Den syndre Adelgaden" var dagens Södergata och så fanns det "Grönegaden". Denna gata är numera helt försvunnen men gick en gång rakt igenom platsen för butikerna i Caroli City. Vanliga gator i Malmö kallades "streden" och sådan fanns det många av. Små gränder var också vanliga och dessa kallades "gyder".

I äldre tider fanns inga fasta gatunamn, man hänvisade till antingen personer som bodde vid gatan eller till speciella topografiska märkvärdigheter. Långe Gert var t.ex. en man som under medeltiden bodde på Väster. Namnet "Långe Gerts strede" kom sedan att, efter det svenska övertagandet i slutet av 1600-talet, bli förvanskat till "Långgårdsgatan". Dessa svenska erövrare! Hur många av Malmös gamla danska gatunamn fick inte stryka på foten. Ta bara Kansligatan. Vilket typiskt svenskt, byråkratiskt namn. På den danska tiden hette gatan Fiddlerstredet, d.v.s. Spelmansgatan.

Under några år var jag med i den fina föreningen "Gammeldanskens Vänner" i Malmö och här väckte vi tio herrar ett förslag att under de nuvarande gatuskyltarna sätta ut vackra "historiska" emaljskyltar som angav vad gatan hetat i dansk tid samt årtalet då namnet först omtalas. Genom att låta företag i de olika kvarteren sponsra skulle det hela kosta noll kronor och Malmö bli en attraktion rikare. Vilket elände! Vår skrivelse skickades fram och tillbaka mellan kommunens nämnder, länstyrelsen och jag vet inte vad. Efter ett och ett halvt års utredande fick vi avslag. Man var rädd att utryckningsfordonen inte skulle hitta till angiven adress!

Tänkt er bara hur det kunde ha hörts i larmcentralen:

-"Jag står vid Mickael Brännvins strede (Engelbrektsgatan)" eller - "Jag ringer från Lilla helvetet (vid Tegelgårdsgatan)".

Den svenska byråkratin hade segrat på samma sätt som den gjorde för mer än trehundra år sedan. Men jag vidhåller att vår idé fortfarande går att genomföra. Dessutom tror jag inte för ett ögonblick att malmöborna är så dumma att de inte kan skilja på en gatuskylt och en historisk informationsskylt.

S:t Tomasgatan står det på min skylt. Vem var S:t Tomas? Ja, inte var han något helgon precis. Son till rådmannen Thomas Jyde i slutet av 1600-talet. Våren 1695 försökte Tomas att få två hingstar att betäcka två ston - en högst naturlig företeelse om det nu inte varit för platsen - på dåvarande kyrkogården kring nuvarande Caroli kyrka, eller som kyrkan då hette: Tyska kyrkan! Därav antagligen den ironiska helgonförklaringen.