Bildknapp Tillbaka
Malmöhistoria i Malmö Magasinet

Denna praktgavel från 1590-talet finns mitt i Malmö. I huset bodde en gång en framgångsrik man.

Bild av gaveln till Flensburgska huset.

Fåraherden som bytte yrke
Av Sven Rosborn

Ni passerar antagligen platsen ofta, kanske varje dag om ni har er arbetsplats i Malmö city. Jag tänker på hörnet av Skomakaregatan och Södergatan - eller rättare det rödvit-randiga hörnhuset i två våningar. Det kallas för Flensburgska gården efter släkten Flensburg som ägde huset innan det donerades till Malmö stad. På 1600-talet bodde här en märklig man.

Flensburgska huset är en av Malmös verkliga byggnadspärlor. Dess praktfulla gavel mot söder har i mer än fyrahundra år varit blickfång för besökare som kom till staden. Enligt en gammal tradition byggdes "Polkagrishuset" 1595 av rådmannen Helmicke Ottersen,. Själv fick han bara bo i det nybyggda huset i knappt två år innan sin död men hustrun fördes först 1612 till S:t Petri kyrka för den sista vilan. In i gårdens historia trädde nu i stället en man vars livsöde är hämtat ur sagornas värld, Söffren Christensen.

Historikern Sjöborg berättade i början av 1800-talet att Söffren föddes av fattiga föräldrar i slutet av 1500-talet ute i Skabersjö och att han som ung pojke fick gå och vakta får och kreatur i bokskogen. År 1608 finner vi honom som fogde på Häckeberga slott inte långt från Skabersjö. Uppenbart har den unge mannen visat framfötterna och stigit i aktning hos de rika godsägarna. Men detta var bara början. En dag gick färden in till den stora världen i Malmö. Här blev Söffren fast för livet.

Konsten att avancera i Malmö gick på den tiden bl.a. genom giftermål med änkor. Bryggaren Jens Lauritzen hade just avlidit och hans hustru Birgitte Povelsdotter fann snart en ny förälskelse i just Söffren. Redan 1614 dog emellertid den gamla änkan. Nu gavs möjlighet att ytterligare klättra på karriärstegen. Söffren var inte höjdrädd och han fångade snabbt in rådmansdottern Maren Jacobsdotter i sina garn.

På den tiden styrdes Malmö av två till fyra borgmästare och ett tiotal rådmän. Dessa var samhällets elit och de bildade också nästan en sluten värld för sig. Ofta valdes kommande rådmän ur dessa familjers egen skara. Några demokratiska val enligt vår tids seder var det verkligen inte frågan om. Därför är inte konstigt att Söffren Christensen redan 1618 är rådman i Malmö. Tio år senare blev han borgmästare.

Gården vid hörnet av Skomakaregatan och Södergatan blev en av de rikaste i dåtida Malmö. En detaljerad bouppteckning efter hustruns död 1651 gör det möjligt för oss att gå "husesyn" i de olika rummen. Något som speciellt kännetecknade huset var den stora tavelsamling som fanns uppsatt på väggarna. Bara i sonen Harches rum tittade en mängd avlidna släktingar ner från sina upphöjda platser. Här fanns t.o.m. kung Christian III:s hovpredikant Henrik av Brochhoffen. I den stora och lilla salen på övervåningen fanns inte mindre än 23 målningar, bl.a. ett kungaporträtt. Tänkt om dessa porträtt varit bevarade. Vilken konstskatt!

Kanske var det den fattige fårapojkens uppväxt som drev honom att samla på just bilder av sin hustrus stamtavlor. Det gällde att visa att barnen hade anor som var värda något. Själv gick Söffren till sina fäder året 1649. Han begravdes i S:t Petri och på kyrkväggen hänger än i dag kyrkans största s.k. "epitafium", minnestavla. Här kan du se honom med hela sin stora familj; sina två hustrur, fem söner och sex döttrar.