Bildknapp Tillbaka
Malmöhistoria i Malmö Magasinet

Malmöhus gamla murar från 1500-talet minner om många människoöden.

En titt i slottsräkenskaperna
Av Sven Rosborn

Jag älskar gamla räkenskaper. Detta låter inte speciellt upphetsande men är en utmärkt nattlektyr. Bakom sakligt uppställda siffror och utgiftsbeskrivningar döljer sig nämligen den rena sanningen. Här kan man i små brottstycken ana sig till hur livet en gång tedde sig på t.ex. Malmöhus.

Ta bara en utgiftsposten för år 1551: "Julafton, 2 dragare att draga 1 tunna pryssing till slottet för 4 albi". Är det inte spännande! Varför kommenderade kungen, som firade jul på slottet, ut två bärare i staden för att köpa och ta hem en stor tunna tyskt, importerat starköl till slottsgemaken? Varför denna plötsliga längtan efter tyskt öl? Varför hade det tagit slut i hans eget ölförråd? Jag kan se mig en arg och onykter kung som bistert rutit:

- "Varför är ölet slut!"

Samma julafton var man tvungen att köpa in åtta nya dryckesbägare och tre lerkrus. I räkenskaperna har sedan noterats "Ytterligare 12 bägare". Tala om röjargille! De två dragarna har passerat genom samma porttorn som fortfarande bildar ingång till borggården. De har säker muttrat något till portvakterna som stått och huttrat i kylan denna decemberdag. Tack vare räkenskaperna vet vi vad de fem "porthållarna" hette: Hans van Ulen, Nils Jude, Sven, Christiern Haack och Hans Mattson. Den första delen av träbron över vallgraven kunde hissas upp och ned genom de rep som gick från det stora hjul som stod i rummet över porten. Fortfarande kan du se de två hållen efter repen i tornmuren. År 1543 hade Hans Kolske för en stor summa pengar låtit tillverka de grova rep som gjorde att de två dragarna med sin öltunna kunde komma över bron.

Räkenskaperna berättar också att slottet höll sig med minst två skepp; en pråm och en vedskuta. Pråmen behövdes för att hämta in varor från handelsskeppen på Malmö redd direkt in till slottet. Vedskutan var också livsviktig för personalen på slottet. Det åtgick enorma mängder av ved för att hålla värmen i de stora slottssalarna. Veden togs från Hallandsåsen och vedskutan har säkert gått i skytteltrafik mellan "Grytan", bondehamnen inne i Skälderviken, och Malmöhus. Antagligen har man också här hämtat mycket av den träkol som åtgick till matlagningen på slottet.

Under 1546 finner vi utgiftsposter för Malmöhus under rubriken "Utgivna pengar för spinning, färger och annat till vår nådige prins flickors behov". Prinsen var den blivande kungen Fredrik II och hans uppassande pigers arbete på Malmöhus stiger fram ur de handskrivna böckernas sidor. Här möter vi Anna skottekvinna som spann garn och Anna lydekvinna som färgade garnet grönt, Anna Mishener som vävde och Anna Pedersdotter som skar tyget. Prinsen gillade tydligen kvinnor som hette Anna. Några år senare, mellan 1554 - 1558, bodde Frederik ofta på Malmöhus och här förälskade han sig i länsherrens unga släkting som bodde i slottets bottenvåning. Gissa vad hon hette. Anna Hardenberg! Först ville han ha henne som älskarinna men hon nobbade honom. När han blev kung 1560 ville han ha henne som drottning men fick nobben. Först tio år senare lät han emellertid adelsdamen få gifta sig med den hon älskade. Kungen var då 37 år och gifte sig med en 14-årig tysk prinsessa.

Hon hette inte Anna.