Först under den yngre järnåldern sker en bosättning i större, koncentrerad skala utmed landskapets kust i öster. Sveriges i dag nordligaste höggravfält hittar du på Långön i Tåsjö socken. Detta är från vikingatid. Ett fynd av en skinnpung vars skinn kommer från en exotisk ödla visar att denna pung härstammat från troligtvis Indien, en indikation på att den långväga vikingahandeln med hjälp av skepp funnit avnämnare även så här långt norrut.

Vid Kramfors, i Frånö, hittar du Ångermanlands största gravhögar. Ångermanälvens mynning har givetvis tidigt attraherat en fastare bebyggelse och här har de hövdingar och stormän suttit som behärskat handelskontakterna med de djupa skogarnas folk i inlandet. Det är ingen tillfällighet att man vid älvens strand under medeltiden uppfört den mäktiga Styresholms fogdeborg. Borgen och de rika gravhögarna vittnar om kontroll över långväga handel.

Det är kring Ångermanälvens mynning som du finner rester efter landskapets tidiga centralbygd med socknarna Torsåker och Styrnäs i centrum. Torsåker antyder kontakter bak i heden tid, kanske har centralkultplatsen legat här. Här finns nämligen en ort med namnet Hov. Följer man älven uppströms möter man också spår efter järnåldersbosättningar utmed de bördiga strandpartierna.

Till skillnad mot Medelpad, som gränsar till Ångermanland i söder, har man i landskapet inte hittat några runstenar. Detta märkliga förhållande är något svårt att förklara. Då runstenar är resta under den tidiga kristna missionstiden bör förklaringen ligga i vid vilken tidpunkt Ångermanland kristnats. Resandet av runstenar upphör till stor del runt 1100 varför en av förklaringarna skulle kunna vara att kristendomen införts vid denna tidpunkt och att man således missat modet med runstensresning. En alternativ syn på problet skulle vara att kristna impulser redan under 1000-talet införts från Trondheimområdet över Jämtland och Medelpad. I Norge fick kristendomen tidigare fotfäste än i sveariket runt Mälaren. Seden med runristning har dessutom inte varit speciellt omfattande i Norge.