En speciell företeelse som kännetecknar Gotland är de många s.k. bildstenar som finns på ön. Redan på 400-talet hade man på gravfälten börjat resa höga, flata och yxbladsformade stenar vilka målades på en sida. Här fanns utsmyckningar i form av virvelhjul, enkelt stiliserade djurbilder och spiraler samt enkelt tecknade roddarskepp. Efter en nedgångsperiod i bildstenstillverkningen blommade denna åter upp under 700-talet. Nu var det stora praktfulla stenar som med ett myller av figurer möter betraktaren. Här ses ryttare som välkomnas av kvinnor, personer som åker vagn, män som sitter och samtalar och, inte minst, återigen skeppet. Nu har emellertid roddarna ersatts av krigare bakom runda sköldar som under skeppets stora segel står färdiga till strid.

De gotländska skeppsbilderna är bland våra äldsta bildframställningar av skepp med segel. Seglingstekniken har troligtvis införts runt 500-700-talen e.Kr. Varifrån hämtade man inspirationen till denna teknik? Det seglande krigsskeppet skulle ju komma att bli ett av vikingatidens stora kännetecken? Det är kanske inte alltför långsökt att se tidiga färder österut, via de ryska floderna ner till Konstantinopel som den viktiga innovationsvägen för seglets införande i Norden. Under vikingatiden vet vi ju att mängder med nordbor färdades dessa vägar. Gotlänningarna har varit väl förtrogna med skeppsfart. Med tidiga roddskepp har man lätt kunnat ta sig söderut via floderna på andra sidan Östersjön.

En speciell företeelse på Gotland är också de enorma mängderna av nedgrävda silverskatter. Under 800-talet började silvermynt i ofantliga mängder strömma till den stora ön i Östersjön. Fram till ca 970-talet är det arabiska silvermynt som helt dominerar, därefter är det engelska och tyska mynt. Efter mitten av 1000-talet minskar antalet skattfynd men innehållet i fynden är desto större. Under mitten av 1100-talet försvinner bruket att gräva ner silverskatter. Av Sveriges samlade silverskattfynd från vikingatiden kommer inte mindre än 2/3 från Gotland.

För förståelsen av Gotlands tidiga historia har en speciell handskrift kommit att betyda mycket, den s.k. "Gutasagan". Denna finns som bilaga till den medeltida gotländska landskapslagen, "Gutalagen". Kanske har den nedtecknats i sin nuvarande form under 1300-talet. Man menar dock att den verklighet som det berättas om kan ha rötter långt tillbaka. Tyvärr är detta omöjligt att säkert belägga. Vad man helt säkert vet är emellertid att det i berättelsen insmugits en hel del som tillhör legendernas och sagornas värld.

Enligt Gutasagan var det en man, Botair från Akebäck, som byggde den första träkyrkan på Gotland. Denna blev nedbränd men Botair lät genast bygga en ny på en annan plats, "i Vi, nedanför klinten". För att hindra folket att bränna även denna klättrade byggherren upp och satte sig på taket. Botairs svärfar, den mäktige Likair, förde då den unge kristnes talan och lyckades dämpa gotlänningarnas ilska. På så sätt blev Botairs kyrka i Visby den första fungerande träkyrkan - allt enligt sagan. Införandet av kristendomen på ön har skett under 1000-talet. Vill du läsa Gutasagan, klicka här.

Gotlands Fornsal i Visby är ett av Sveriges mera spännande museer. En färd bland öns många sevärdheter startar lämpligast på detta museum. Du kan besöka museets hemsida genom att klicka här.