Lojstahallen

Vikingarnas landskap

På Gotland finns tre rekonstruerade järnåldersmiljöer; Sjonhem, Lojsta och Stavgard i Burs. Det som är intressant är att man på varje plats provat olika lösningar på att rekonstruera dåtidens bebyggelse. I Lojsta står i dag en stor hallbyggnad som på 1930-talet blev uppförd på stengrunderna till en byggnad från järnåldern, ca 200 e.Kr - 550 e.Kr.

Besök Lojsta digitalt

Sådana här stengrunder till järnåldershus är vanliga på Gotland. Inte mindre än ca 1800 stycken är fortfarande synliga i den gotländska terrängen. De avtecknar sig i marken som låga vallförhöjningar i utdragen rektangulär form med avrundade hörn. Enligt gammalt kallas dessa fornlämningar för "kämpagravar" eftersom man trodde att kämpar, dvs. jättar begravts i dem. Även på Öland finns denna gravtyp, här kallad "jättegravar".

En beräkning utifrån dessa bevarade huslämningar ger vid handen att Gotland under järnåldern kan ha haft lika många gårdar som vi känner framåt i tiden; under medeltiden ca 1500 stycken och i början av 1700-talet 1325 gårdar.

Vid husrekonstruktioner av detta slag brukar man ofta göra byggnadernas interiörer mycket enkla i syfte att endast medtaga det som man känner från arkeologiska utgrävningar. Eftersom utgrävningar endast kan ge en försvinnande liten del av den dåtida detaljmiljön blir resultaten oftast en primitiv rekonstruktion som med stor sannolikhet inte svarar till den dåtida verkligheten. Lojstahallen är en typisk exponent för detta "primitiva" förhållningssätt vid rekonstruktion. Hallen är en typisk exponent för sin tid. Den kan t.ex. jämföras med den stora, inredningstekniskt sett mycket enkla hallbyggnaden i Lejre på Själland, även den uppförd runt år 1940.

Även om "kämpagravarna" är uppförda under den tidsperiod som närmast föregår vikingatiden, har husruinerna varit minst lika framträdande i det vikingatida landskapet som nu. Kunskapen om människor som en gång levt i husen hade dessutom på vikingatiden, till skillnad från nu, säkert inte gått helt förlorad. En muntlig tradition, som berättats under långa vikingatida höst- och vinterkvällar.

Att läsa mer:
Öhrman, Roger: Vägen till Gotlands historia. Gotländskt arkiv 1994.

 

"Kämpagravarnas" byggnads-
konstruktion har baserats på en kraftig och låg stengrund för ytterväggen. Parställda, kraftiga stolpar mitt i byggna-
den har burit upp taket. Stol-
parna har antingen varit ned-
grävda eller stått på stenar.

Röken från eldstaden måste ha letts ut genom en taköpp-ning. I Lojstahallen har öpp-
ningen placerats mitt över eldstaden. En annan tänkbar variant är rökhål i gavlarna.

Hur husen sett ut invändigt är det svårt att göra sig en uppfattning om. Ingångsdör-
ren har dock gärna suttit i den ena gaveln. Det är rimligt att antaga att byggnaderna varit avdelade i mindre rum. I en del huslämningar har man också gjort arkeologiska fynd som antyder detta.

Från en eldstad mitt på golvet kan röken gå ut genom takluckan. Luckan är tvådelad för att lättare kunna avleda regnvatten. För markören över bilden.