Gravfältet vid Högom

Vikingarnas landskap
Runstenen stod tidigare på annan plats invid gravhögs-området. Den är från 1000-talet, allts ca femhundra år yngre än storhögarna. Texten i nutida översättning lyder: "Gunvid och Torgärd de lät resa sten efter Torsten, sin son. Och Ön och Önder var hans bröder."

Den unika kammargraven finner du i dag på Sundsvalls mu-seum.

Att läsa mer:
*S. Janson & D. Selling: En stormansgrav från Högom i Selångers socken. Från stad och bygd i Medelpad 1953.
*K-G Seling: Järnålderns bondekultur i Västernorrland. Västernorrlands förhistoria. Härnösand 1977.
*A. Hellbom: Medelpads runstenar. Sundsvalls museum 1979.
*M. Müller-Wille & P. Rahm-qvist: Något om Högom och dess internationella förbindelser. Sundsvallsbygden 2. 1985.

 

Besök gravfältet digitalt

Detta är Norrlands mest kända gravfält från den yngre järnåldern. För mer än tusen år sedan låg gravfältet på en udde vid mynningen till den stora fjärd som då sköt in i den nuvarande Selångerdalen. I dag består gravfältet av fyra storhögar, sju mindre gravhögar samt en runsten. Minst ytterligare fem gravhögar har funnits men de är nu borttagna.

Tre storhögar har undersökts av arkeologer. I en av dessa hade den döde placerats i en timmrad gravkammare. Mannen var rikt utrustad på dödsresan. Iklädd en praktdräkt med rika smycken, en full vapenutrustning, ett 15-tal kärl av både brons, keramik, glas och trä samt en häst skulle Högomhövdingen färdas till sinas gudar.

I de två andra undersökta gravarna påträffades endast enklare brandgravar. Intressant var att konstatera att högarna en gång var byggda på ett tidigare boplatsområde med tjocka kulturlager samt med rester efter en hallbyggnad under varje hög. Även under kammargraven fanns en husgrundsrest.