Jarlabankes bro

Vikingarnas landskap
Bildknapp Tillbaka

Norr om Täby står en märklig stenrad som vittnar om en av Sverigest mest fåfänga och ärekära män, Jarlebanke.

Besök bron digitalt
Äldre foto över Jarlabanke bros norra fäste med det två runstenarna.

Den urgamla landsvägen mellan Vallentuna kyrkby och Täby kyrkby passerar ett ca 150 meter långt sankmarksområde som i forntiden varit en besvärlig, för att inte säga närmast omöjlig, passage. Vid mitten av 1000-talet eller under 1000-talets senare hälft lät stormannen Jarlabanke fylla ut sankmarken med en fast ler-, grus- och stenbädd vilket skapade en ca 6,5 meter bred, upphöjd vägbank. För att markera sidorna lät han på varje sida resa ca 2,5 meter långa stenar på ett mellanrum av 12 steg dvs. ca 11 meter. Mellan dessa stenar placerades mindre stenar som kantkedjor. Själva vägbanan stensattes.

Dessa resultat har kunna erhållas dels från äldre beskrivningar, dels från den utgrävning som skedde åren 1935-1935. Inga pålningsverk eller risbäddar har föregått utläggandet av denna långa vägbank.

Redan J. Hadorph har i sin resejournal från 1600-talet ritat av en del av den då alltjämnt intakta brobanken. J. Peringskiöld har sedan under samma århundrade troligtvis använt sig av samma bild som underlag för sin egen, vilken ofta återgives i skrift. I sin handskrift "Monumenta" berättar han följande om platsen:

"Täby tå. Landzvägen ifrån Stockholm, norr uth till Waltuna härad och kringliggiande Sochnar, tager af Rodzlagzwägen vid Dandery Kyrkia, på vänstra handen igenom Täby Tää, som är en stor och gammal Steenbro med gruus och öör upfylter mitt öfwer ett kiärr, hafvandes på båda sidor om vägen store lagde Stenar, och vid pass emellan hvar 12 steeg, två höga upreste Stenar emot hvar annan på hvardera sidan, lijka sosom ährestolpar stälte, ibland hvilka de två längst bort vid Broens norre ända i bredd stående, äre de största, och med Runer uthhuggne på effterfölliande sätt, til Öfverskrifften lydandes." Därefter följer först en teckning, utvisande bron, sedan träsnitten av de båda runstenarna och slutligen inskrifterna återgivna i runskrift och översättning.

Bron har varit ca 150 meter lång vilket innebär att det bör ha funnits 15 par stora sidstenar tillsamnmans med de i norra änden stående runstenarna. Troligtvis har det i den södra änden också stått två runstenar. Forskare menar att dessa eventuellt förts till dels Danderyds kyrka (nr U127), dels till Fresta kyrka (nr L403).

Jarlabankes egenhändigt författade runskrifter är märkliga eftersom de är mycket stereotypa och direkt skrytaktiga. Meddelandet på brostenarna anger klart att texten är avfattad medan Jarlabanke själv levde. De ska alltså ses som egenmäktiga dokument. Texten anger också, på båda stenarna, att han ägde Täby. På den stora runstenen i Vallentuna kyrka har budskapet också gjorts dubbelt då Jarlabanke här använt sig av både stenens fram såväl som baksida. På den stenen står att han ägde Täby men också hela "hundaret" dvs. hela Vallentuna härad samt att han anlagt tingsplats troligtvis i Vallentuna. Eftersom dessa rader saknas vid bron kan bron eventuellt ha anlagts när han bara ägde Täby och inte var herre över ett helt härad.

Tryck här för att komma till runstenen vid Vallentuna kyrka.

Två 1600-tals bilder av bron. Ovan J. Hadorphs teckning, nedan J. Peringskiölds teckning.

Den västra runstenen har följande text (nr. u164):

Den exakta runtexten lyder:
× iarlabaki × lit × raisa × stain × þisa × at sik × kuikuan ×× auk bru × þisa × karþi × fur ont × sina × auk ain ati × alan × tabu × kuþ hialbi ont hans

I översättning blir detta:
Jarlabanki lét reisa steina þessa at sik kvikvan, ok brú þessa gerði fyrir ônd sína, ok einn átti allan Tábý. Guð hjalpi ônd hans.

En modern svensk översättning blir:
"Jarlabanke lät resa dessa stenar efter sig, medan han ännu levde, och han gjorde denna bro för sin själ, och ensam ägde han hela Täby. Gud hjälpe hans själ."

Den östra runstenen har följande text (nr. u165):

Den exakta runtexten lyder:ia[r]labaki × li- ---sa × staina × þisa × at sik × kuikuan × auk bru þis(a) [× karþi fur ont ×] si-- --- × ati + (a)lan × tabu +

I översättning blir detta:
Jarlabanki lé[t rei]sa steina þessa at sik kvikvan, ok brú þessa gerði fyrir ônd sí[na ...] átti allan Tábý.

En modern svensk översättning blir:
"Jarlabanke lät resa dessa stenar efter sig, medan han levde, och han gjorde denna bro för sin själ. … ägde hela Täby."

 

 

 

 

Att läsa mer:
*Elias Wessén & Sven B.F. Jansson: Upplands runin-skrifter. Stockholm 1943-1946.